- Ringblommor är trevliga. De lyser så fint, är lätta att odla och sår sig själva till nästa år, säger Li, som vill vara försiktig med att lämna ut sitt efternamn.

Snacka om gräsrotsrörelse! Li, 23, är med i den Gröna gerillan. Hon planterar i smyg på offentliga platser, smusslar ner blommor i rabatterna och har alltid en påse frön i fickan.

-  Hela staden är min trädgård, säger hon.

Mörkret har precis lagt sig över Lund och staden ligger alldeles öde. Klockan är snart tio och nu är det dags för Li att smyga ut. Hon drar på sig trädgårdshandskar och blåjeans. I fickan ligger en påse tulpanlökar.

De gröna bladen gungar till i cykelkorgen när Li tvärnitar vid lekplatsen. Hon slänger en blick över axeln och plockar sedan fram en liten spade och en kratta. Försiktigt sätter hon ner en funkia i den regnvåta jorden.

-         Det var lite läskigt i början, vad skulle jag säga om en polisbil stannade till exempel? På min första aktion var jag jättenervös. Det var mitt i natten och jag ploppade bara ner tulpanlökar i jorden och sprang därifrån. Men nu tycker jag det är både kul och spännande.  

Li tillhör den Gröna gerillan och i ett drygt års tid har hon rensat ogräs och planterat blommor, frön och buskar på offentliga platser. Det är olagligt, men så länge det är allmän mark finns det ingen påföljd inskriven i lagen.

Hon väljer bortglömda platser och under sommaren har hon haft fullt upp med en tom plätt på en lekplats i Lund. Förr frodades ogräset där, nu blommar tagetes, ringblommor och fjärilsbuskar. 

-         Det finns så mycket sten och betong i städerna, jag tycker helt enkelt att det behövs mer blommor och grönt. Tänk om alla gjorde som jag – då skulle det vara väldigt fint överallt, säger Li och nyper bort lite ogräs från ”sin” plantering.

-         Jag tycker det blir trevligare såhär, och det kan väl ingen ha något emot?

Den gröna gerillan finns över hela världen och Richard Reynolds i England räknas som fenomenets fader. Han har förvandlat ödetomter till grönskade trädgårdar och på hans hemsida lägger folk från världens alla hörn upp bilder på den gröna gerillans rabatter.

I Sverige är begreppet ganska nytt. Därför jobbar Li oftast ensam, men då och då får hon sällskap.

- Vissa tycker det är häftigt och blir jättenyfikna på vad jag gör. Andra tycker att jag är lite knäpp.

Än så länge är det ingen som sagt något om Lis planteringar, även om folk brukar titta lite frågande när hon sitter i rabatterna om vardagskvällarna. Men hon hoppas att det syns vad hon gör – och att det uppskattas.

-         Jag satsar på det som är vackert. Jag skulle aldrig drömma om att klottra eller förstöra för att få uppmärksamhet.

Till vardags är hon student och studielånen räcker inte till både mat, hyra och blommor. Därför har hon en hemlig sponsor som förser henne med växter. Under året som gått har hon planterat runt trettio ringblommor, ett gäng penséer, en buske och dessutom stoppat ner alla möjliga fröer och lökar i jorden.

-         Det är som att hela staden är min trädgård, fast ingen vet att den är min, säger hon och slår av lite jord som fastnat på byxorna. Det märks att hon har gröna fingrar. Men det syns inte i mörkret.

Text: Karin Abrahamsson

Foto: André De Loisted

Veta mer?

Guerillagardening.org

Fakta: Gatukonsten växer

Det är inte bara växter som används för att smycka det offentliga rummet. På senare tid har stickgraffiti, pärlplattor och schablonmålningar blivit ett vanligt inslag i stadsbilden. Ofta har gatukonsten ett politiskt budskap och syftet att uppmärksamma maktstrukturer.