Vem: Tuva Moa Matilda Karolin Novotny, 29 år Var: Köpenhamn Bakgrund Skådespelare. Känd från ”Jalla! Jalla!”, ”Smala Sussie” och en rad andra filmer.

Varför:  Spelar Astrid i nya filmen ”Bröllopsfotografen”.

Text: Karin Abrahamsson

Bild: Pressbild

I ”Bröllopsfotografen” spelar du äkta överklass. Hur förberedde du dig inför den rollen?

- Jag, Kjell (Bergqvist) och Johannes (Brost) pratade mycket om det där. Kan man spela rik? Eller är man det bara? Och vi kom fram till att överklassen vågar sväva ut och göra bort sig, för de är så trygga i sin klass. Det finns ju liksom ingen över dem.

- Rollen var långt från verkligheten, privat ligger jag till vänster.

”Bröllopsfotografen” handlar på ett sätt om utanförskap och att passa in. När känner du dig utanför?

- Det kan vara allt från första dagen på ett nytt jobb till första dagen i skolan. Jag vill, precis som alla andra, passa in. Jag tror det handlar mycket om vem man vill vara, och vem man förväntas vara. Känslan av utanförskap har nog de flesta av oss känt.

Du har mycket på gång nu.

- Ja! Det kommer i bunt. Antingen är det helt off eller helt on.

Bland annat spelar du mot Julia Roberts i filmen ”Eat, pray, love”, som går upp på bio under 2010. Hur var det?

-         Det var.. chockartat. Jag kände mig väldigt svensk, liten och naiv. Ibland var det 400 man som jobbade med filmen, varav 50 pers var anställda bara för att mota bort folkmassorna. Fansen var ju inte riktigt där för min skull om man säger så…

Det var så olikt mitt vanliga jobb, att knega på teatern och jobba hårt – och ändå har jag och Julia Roberts samma typ av jobb. Eftersom det var ett så stort maskineri handlade det bara om att gå in och leverera. Men det var häftigt och jag beundrar verkligen Julia Roberts.

Sugen på att göra ordentlig karriär i Hollywood?

- Nej. I min idealvärld får jag blanda lite av allt.

Du slog igenom som sextonåring i ”Skilda världar”. Vad har du lärt dig sedan dess?

-         Mycket teknik och hur de sociala koderna fungerar. Jag har också lärt mig vem jag är och vad jag vill. I början tyckte jag att det var jättekonstigt att jag skulle sminkas, stylas och sedan retuscheras för att platsa på tidningsomslagen. Det var en bild av mig som fullständigt motsäger mina egna värderingar. Jag kände att det var lika bra att säga ifrån direkt.

Nu skickar du ut ett manifest mot skönhetsidealet till tidningarna som vill fotografera dig?

- Ja. Jag vill se ut som jag på bilderna. Jag vill inte medverka till att den unga generationen strävar efter ett mål som är omöjligt att nå.

Du är uppvuxen med en ultrafeministisk mamma. Hur viktig är kvinnofrågan för dig?

- Feminismen är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Jag jobbar tillsammans med ett par norska tjejer för att utveckla en våg av Nyfeminism. Det handlar inte om att hata män och ha hår under armarna, utan istället om att kunna ha höga klackar, samtidigt som man har kompetens och kunskap. En feminism där alla, kvinnor som män, får se ut som de vill och behandlas lika. Det är ganska enkelt egentligen. Vi vill återta ordet feminism. Nu är det allt för många som trampat på ordet.

År 2004 fick du UNF:s pris Årets Alkoflipp, för att du spelat roller som satt fokus på alkoholfrågan och för att du är en bra förebild. Ser du dig som en förebild?

-         Nej, det gör jag faktiskt inte. Men jag vet att det jag säger blir lusläst i intervjuer, precis som jag själv gjort med personer jag sett upp till. Därför tycker jag att jag som offentlig person har ett visst ansvar, och för att sova gott om nätterna vill jag leva upp till det ansvaret. Jag vill förmedla mina egna värderingar, som att jag skickar runt det här manifestet mot skönhetsidealet. Kanske är det löjligt att försöka förändra något eller någon…men det är så jag tänker i alla fall.

Din egen syn på alkohol och andra droger?

- Jag är inte helnykterist, men jag tror på måttfullhet. I min egen närhet har jag flera fall av både alkoholism och drogmissbruk. Man kan inte bara säga: Skärp till dig. Vissa är starka nog att klara av alkohol, men vissa faller ner i ett missbruk och hjälp att komma därifrån saknas i dag. Ibland verkar det krävas självmordsförsök innan folk får hjälp.