UNF:s medlemsantal är långt under kongressens mål för 2009. Motdrag har ställt Vidar Aronsson, värvningsansvarig i förbundsstyrelsen, mot väggen och besöker UNF Hudiksvall – en förening som ökat med 1 000 procent de senaste åren.
På kongressen i Uppsala 2007 bestämde ombuden att UNF skulle vara 10 000 medlemmar under 2009. Sedan 2006 har antalet medlemmar ökat med omkring 500, långt från kongressens målsättning.
– Jag är missnöjd med resultatet, säger Vidar Aronsson, värvningsansvarig i UNF:s förbundsstyrelse. Men samtidigt ser jag positiva tendenser och jag tycker fortfarande att målet med 10 000 medlemmar är bra.
Vidar poängterar också att UNF under de här åren också lyckats vända en trend där antalet medlemmar sjönk. Mellan 2005 och 2006 minskade medlemsantalet med nästan 900.
– Min analys är att vi i UNF inte har lyckats vända trenden i hela landet än. Vissa distrikt och områden har kommit igång medan andra fortfarande har det trögt. Jag tror att det till stor del är kulturellt betingat, om man tror att man kan värva så lyckas man också.
I de föreningar och distrikt där man lyckats med värvning går det ofta relativt enkelt att fortsätta värva. Men det finns också exempel på distrikt som på bara ett par år gått från att knappt värva alls till att bli riktigt stora distrikt.
Vidar.
– Det är intressant att titta på de som har ökat. Kalmar till exempel, de har gått från att vara Sveriges näst minsta UNF-distrikt till det femte största på två år. Ofta är det de som är stolta och vågar tro på UNF som lyckas bäst med värvningen. Det är inte helt lätt och inget vi är vana vid.
Ett annat distrikt som lyckas bra med värvningen är Gävleborg. Ett av exemplen är föreningen i Hudiksvall – här har man gått från 40 medlemmar och nästan ingen verksamhet till 400 medlemmar och regelbundna föreningsträffar på bara några år.
Tårtbak.
När Motdrag kommer på besök är det dags för tårtbakartävling. Köket och det stora bordet mitt i lokalen är fullt av tårtbottnar, grädde, karamellfärg, sylter och alla möjliga dekorationer. Mitt i alltihopa står Soma Saleh, föreningens ordförande, och vispar grädde.
– Det började med en satsning som distriktet gjorde här i Hudik för tre år sedan, berättar Soma. Då fanns ingen aktivitet här alls men några från distriktet kom hit och besökte sjuorna i en av våra högstadieskolor.
Skolbesöket blev en succé. Efter en enda dag hos sjundeklassarna hade nästan alla i de besökta klasserna blivit medlemmar.
– Då fick vi in kanske 60-70 medlemmar på en gång. De som pratade för klasserna var jätteroliga och skojade mycket med varann och med eleverna, jag tror att det var mycket därför det gick så bra.
Åren efter upprepade man samma sak, nu på Hudiksvalls båda högstadieskolor. På tre år betyder det att alla eleverna som går på högstadiet har fått besök av UNF och att en stor majoritet av dem blivit medlemmar i UNF.
– Vi är omkring 400 medlemmar i Hudiksvall nu, det är större än vissa distrikt, säger Soma. Här ute i köket hittade jag en gammal lapp som UNF-föreningen här skrev för tio år sedan. Där stod att ”till 2001 ska vi vara 40 medlemmar”. Det är vad vi brukar värva på en dag nu, säger Soma. När vi var på skolan senast sprang de efter oss på parkeringen och ville bli medlemmar.
Soma.
Så varför lyckas värvningen så bra i Hudiksvall? Soma Saleh säger att hon inte riktigt vet men tipsar ändå om några saker som de lärt sig under vägen.
– Det gäller att vara rolig när man är ute och värvar, det är nummer ett. Eller om man är två kan den ena vara rolig och den andra mer seriös. Och så brukar vi alltid slänga ut läraren ur klassrummet, det är lättare att få eleverna att slappna av då. Sen är det viktigt att behandla eleverna som jämlikar, det ska inte vara som vanlig skolundervisning.
När de värvar berättar de också om allt roligt man kan göra i UNF. Om helgkurser, läger och den årliga skidresan till fjällen.
– Det finns de som går med mest för att kunna följa med på resan till Vemdalen, säger Soma. Men det är helt okej, vi uppmuntrar till och med till det. Alla behöver inte vara aktiva hela tiden och komma på föreningsmöten. Och när jag träffar dem ute på skolorna kommer de ofta fram och pratar och visar medlemskortet i plånboken, de känner sig som UNF:are även om de inte varit med på så mycket aktiviteter.
I UNF har det länge funnits en debatt om kvalitet eller kvantitet i värvningen. Den så kallade massvärvningen får ibland kritik för att man bara värvar och glömmer eller inte orkar med att ta hand om de medlemmar som finns eller kommer in. Vidar Aronsson är tydlig med vad han tycker i frågan.
– Man måste nå ut till många när man värvar och man vet aldrig i förväg vilka som kommer att stanna. Det här är också en viktig mångfaldsfråga. Jag tycker att vi ska ge alla möjlighet att bli medlemmar i UNF, om man nöjer sig med kompisvärvning blir det lätt mer slutet.
Soma Saleh tycker inte att heller att det är något problem att värva många.
– Även om vi tidigare har haft svårt att få igång regelbunden föreningsverksamhet här så har det funnits mycket distriktsverksamhet att vara med på för de nya medlemmarna.
Att få en förening med 400 relativt nyblivna medlemmar att fungera är inte alldeles enkelt. Det finns en tillfällig styrelse och man har träffar varannan vecka men har inte lyckats få till något årsmöte.
– Bara att skicka ut en inbjudan till 400 personer kostar flera tusen kronor, säger Soma. Och när jag jobbar blir det inte så mycket tid över. Men vi ska ta tag i det där. Med så många medlemmar borde vi ha flera olika aktiviteter varje vecka egentligen.
Förbundsstyrelsens strategi för att öka värvningen har sedan förra kongressen vilat på två ben. Dels vill man försöka ändra attityden och inställningen kring värvning och dels ger man olika former av stöd till värvningsinsatser.
– Kulturen i UNF kring värvning spelar en väldigt stor roll, menar Vidar Aronsson. Det finns de som inte gillar att värva för att de inte vill vara som en mobiltelefonsäljare i ett köpcentrum. Men värvning är viktigt av fler anledningar än att vi ska bli fler medlemmar.
Vidar pratar om fyra punkter som gör att det är viktigt att värva. Han menar att värvning kan vara såväl opinionsbildande som förebyggande samtidigt som det stärker de enskilda medlemmar som är ute och värvar.
– Den fjärde punkten handlar om att vi vill att UNF ska vara en dynamisk och levande organisation. Då måste vi få in nya medlemmar.
Förutom utbildningar och information kring värvning har förbundsstyrelsen tagit fram material, gjort en del punktinsatser och genomfört en värvartävling mellan distrikten. Samma typ av tävling kommer att genomföras även i år. Dessutom planerar man att anställa två ”supervärvare” som under ett par månader ska åka runt i landet och värva medlemmar.
– Jag vill hellre kalla dem för värvningsinspiratörer, säger Vidar. De ska arbeta heltid med det här i två månader, men det är viktigt att säga att de inte ska köra sitt eget race. Det är de lokala distrikten eller föreningarna som får boka in dem, det ska ske på deras initiativ.
Även om målet med 10 000 medlemmar är en bit bort är inte Vidar Aronsson särskilt orolig för UNF och för värvningen.
– Det är viktigt med inspiration och att sprida goda exempel. Och jag tycker som sagt fortfarande inte att målet är för högt satt. När trenden väl vänder i hela landet slår det igenom, det tar lite längre tid än kongressen trodde bara.
Text och foto: Pierre Andersson