/upload/bilder/toppbild_5768-Framfor-busse.jpg
Hem
Om UNF
Material
Drogfakta
Bli medlem
Motdrag
Media
Kontakt
Alla bidrag i poesitävlingen!

 

 Få är stunderna

Få är de stunder då inget önskas
De stundernas närvaro ger livet mening
De stundernas nyanser är vad som behövs
Få är de stunder då livet känns komplett

Känslan önskas evigt odödlig
Starka sken söker förevigande
Bortom det visuella finns något ogripbart
På andra sidan ängen finns en annan värld

Få är de stunder då livet känns komplett
Drömmen om det bästa lever alltid inom en
På andra sidan finns svar man önskar nå
Djärvt är att våga förstärka evigheten

Drömmen möttes av plötslig tomhet
Livets förflutna ligger synligt bakom en
Vägen dit är för alltid stängd
Få är de stunder då livet känns komplett

Erik Rosqvist
 
Lyckans blad

Lyckan är plötslig
Den uppstår från ingenting
Dess blomster är för stunden min
Ger känslan av evig tvåsamhet

De forna äventyren känns inte längre
Något saknades – vad, är det ingen som vet
Men vad som inte fanns då, det finns nu
Från ingenting föds allting

Med tiden vissnar lyckans blad
Allt levande blir återigen grått
Tillvaron förvandlas till ett ingenting
Varje blomma har sin storhetstid

I dess dvala finns endast ett vakuum
Efter en tid tynar förhoppningar
När hoppet evakuerat blir lyckan plötslig
Livet är i stundande väntan på strålande blomster


Erik Rosqvist
 
Jag drömde,
jag borde inte drömt det.
Det var vi,
utan din flickvän.
Hon ringde,
du sa "vänta bara tills du får träffa henne,
du kommer älska henne,
för det gör jag."
Inte en sekund kände jag något
som kunde likna dåligt samvete.
För jag kände
att det var du och jag
som var det som var.
Det lät i telefonen,
hon började säga något,
men du stängde av den,
tog mina händer
fick alla löv att bli vackert brandgula igen,
få dem att virvla runt oss,
som en varmröd omfamning.
Vi lyfte, försvann upp, bland löven.
Du var tvungen att dra lite i mig,
så jag inte skulle flyta iväg.
Vi dansade, vi dansade till tonerna av
de vackraste stråkarna.
Hela natten dansade vi,
vi tröttnade aldrig på varandra.
Vi var vackra.
Vi tänkte inte på någon flickvän.
Vi var de enda.
Det är något med blå ögon.


Lisa Lundquist
 

Med sina blickar förflöt hon i tid

räknande dagar av ensamhet

siden av kolsvart täckte hennes kropp

blekheten hade nått hennes hals

täckte ådrornas sus genom själens gång

drog förbi utan att stanna upp

livet en ständig resa

utan några ögonblick

det förflöt på utan att vända sig om

eller stanna och se

vad som just skedde

istället gick tiden

den rann iväg

medan hennes fötter ännu bar iväg

till fjärran land

fjärran stad

 

Åren gick

och varje dag förblev

ur hennes kropp

bildades små vägar

vägar av sorg och gropar

utan dess like

varje väg ledde till en annan

hon fann aldrig vägen ut

alla vägar korsades

i en evig cirkel

 

När hon äntligen stannade upp

såg hon ingenting mer

enbart kolsvart siden

som glänste i fjärran land

som täckte hennes spår

och vägar

ty minnet hade tynat

inget hade hon sparat

utan bara gått förbi

och glömt livets tecken

 

Nu stod hon där

ensam och frusen

utan några vägar

utan några spår

 

enbart ett siden

kolsvart som den var

blänkande så där förföriskt

och leende i

 

Döden fanns i närhåll

och skulle se i hennes ögon

så fort hon vänt som igen

för att följa stigen

och för att gå

medan sidenet det kolsvarta

täckte varje spår

 

Bahar

 

kontrollen
 
Du har tydligen tagit över kontrollen helt.
Du kan zappa mellan mina kanaler lite hursomhelst, så att
jag ständigt befinner mig i ett snurrande kaos av glädje,
vemod, lycka, sorg, längtan och saknad...
Kan du vara så vänlig och ge be (fjärr)kontrollen tillbaka?
 
Tatjana Pensonen

Du gör mig så arg att jag kokar på längden och vill slita min egen tröja i stycken. Ditt leende som är osäkert och som för mig bakom ljuset kan gå och försvinna långt bort. Jag vill inte höra dig mer, inte se vad dina ögon ser.
Dina tunnar armar är som lår för dig, som stickor för mig. Du gör mig förvirrad, ditt dubbelspel saknar moral och får mig ur balans. Gör mig vinglig och irriterad, som en tickande bomb inuti i min buk. Som om jag snart skulle explodera.
Fast det skulle väl göra detsamma, dina gröna ögon skulle ändå bara titta på? Dra sig mot min älskling och sedan betrakta mig som om jag vore en intressant film. Få min älskling att skratta och svänga med lockiga håret, få mig att koka och bli hundra år äldre än dem. De pratar om ovärldsliga saker, varför skulle jag ens bemöda mig att umgås med dem?
Hjärtat skriker nej, nej inte bli lurad igen. Inte en process som sliter, drar och skapar hål i dig. Kroppen säger ja, närheten lockar. Får mig att bli öm och skör, nästan som om jag var gjort av glas och oerhört ömtålig. Inte någon du kan trampa på då man minst anar.
Sen kanske du mumlar att det var mitt fel och lägger skuldkänslor på min axel som blir som bly på mig, får mig att kräkas och kräla på golvet. Att känna dina icke klädsamma dominanta drag som får mig ur balans, får mig att vilja ha bekräftelse, och gör mig till den bittra människa jag egentligen inte är. Jag orkar inte mer och bemödar mig inte att avsluta med puss längre, vet inte vad jag ska skriva, tror att orden hej då borde räcka. Hej då.

Moa
 

De säger att de med hjärtesorg skriver bäst

Det skiter jag i

Jag skriver hellre för jävligt

Än äter frukost med svullna ögon

 

De som förlorat något

De berör, drar folk till sig

De som förlorat något har ju gjort just det

FÖRLORAT!

Man bryr sig inte om att beröra

När man själv är

Oberörbar

 

När ingen låg bredvid mig och såg på stjärnorna på mitt tak

Sov på vänstra sidan i min säng

Åt mina blickar och mitt skratt

 

När ingen hyvlade min ost

Johnny Cashade min tillvaro

Då slutade mina ord ha betydelse

 

Jag heter hellre lycklig

Än jag heter poet

Elina

Mannen vaggar obekvämt barnet i hans famn

Kvinnan står några meter där ifrån

Mannen pussar barnet klumpigt på dens kind

Kvinnan vänder om och går

Mannen drar sin grova hand mot barnets mjuka hand

Kvinnan kommer snart tillbaks

Mannen känner barnets värme mot sin stora kropp

Kvinnan lyfter sakta barnets till sitt bröst

Mannen ler lyckligt


Miranda Hedström  

Vinterns snöflingor faller ner från skyn, tårarna från mitt öga faller ner från kinden.

Jag följer spåren i snön, som ska leda mig till dig, men när jag kommer fram så finns du inte där.
Regnets droppar faller från skyn, likaså mina tårar efter dig.
Jag följer blommorna på ängen som vuxit upp efter dig, men när jag kommer fram så finns du inte där.
Löven faller från trädens toppar, likaså mitt hopp att finna dig. jag följer snöret du lämnat efter dig,
och när jag kommer fram så tittar du på mig. Fåglarna kvittrar, och snön, regnet, och löven upphör.
Du torkar mina tårar, för nu är vi tillsammans igen.

Anna Karin

Vinnare:

Så många tårar jag fällt, till ingen nytta
Det bästa jag gjort, var att från dig flytta
Du blev väl ledsen, men jag skiter i dig
Jag behöver nån som tar hand om mig
Men i flaskans botten, du söker tröst
och det är klumpen i mitt bröst
För spriten kom först, varenda gång
Och varje minut, blev en timme lång
Men på hjälpens tråd, du ej ville nappa
Gör det inte så svårt, att älska dig, pappa...

Lis Nyström

Jag har sömnproblem pga Dig
Jag har koncentrationsproblem pga Dig
Mitt hjärta dunkar och dunkar, alltid i för hög takt

Dom runt mig klagar på volymen, ber mig sänka
Men jag kan inte sänka min kärlek till Dig

En timme efter att vi setts saknar jag Dig 
En dag utan Dig känns som ett år
Tänker jag på Dig får jag tårar i ögonen av lycka
Jag kan inte leva utan syre
Jag kan inte leva utan Dig

Isabella Sjöstrand

Jag drunknar i ett hav utan botten,
där känslorna försvinner och hjärtat fylls med en känsla av ingenting.
Jag vet inte om jag är glad eller arg, och jag vet inte om jag ser dagen eller natten
utan bara en stor massa av något obetydligt för tillfället.
När jag försöker se vad som är ovanför mig, ser jag bara de små luftbubblorna som jag själv har andas ut
glimra omkring i det här vattnet som om de vore stjärna.
Aah stjärnorna... bara en massa självlysande gaser, men varje gång jag får en glimt av en stjärna så blir jag så varm inuti.
Men inte den här gången då jag ser dessa falska stjärnor. Hur djup kommer jag att nå innan mitt syre tar slut?
Hur långt kommer det att gå innan jag brister på känslan av verklighet? Mitt sinne bara försvinner, skulle nästan kunna tro att jag skulle
bli förargade av att inte kunna koncentrera mig på något men det är jag dock inte. Hur än mycket jag vrider och vänder för att hitta det sista glimten av ljus,
omringas jag en en dimma av mörker. Den här mörker skrämmer vettet ur mig. Jag vet inte var den kommer ifrån och inte hur länge den kommer att kvarstå.
Bister är mina känslor för världen omkring då ingen inser vilket kaotisk liv jag för. Men snart kan det ta slut! Snart blir det ljust i sinnet och själen. snart kan jag återvända till ytan där jag en gång i tiden befann mig... men jag behöver hjälp... kanske din... eller någon annans men jag behöver hjälp....

Av John Frykberg

Aldrig min vän

en natt för många år sen
när solen inte sken på
dig, mig eller jorden
fann vi varandra
i ett nät av elektroner

du flyttade och bytte namn
Felix blir Johannes
förvandlas till Markus
men jag sket i ort och namn

du rörde om i min röra
och jag vaktade din eld
tårar och asgarv
medan solen gick upp
och vi missade stjärnorna

att du är min alldeles egna
cancersvulst
skämtet blev en verklighet
prozac och sömnpiller
fick sällskap av cellgifter och strålning

i mina böner
springer du långt
avlägsnar dig
från hatarna
kring hålet i ingenstans

mörker är bara svart
i jämförelse
blunda och se
tillsammans
du slipper mig aldrig

Fredrik Busk

 

I din hand

jag vill krypa ihop
i din kupade hand
och blunda en stund
mot din ljumma hud

den enda musik
jag behöver
är dina andetags takt

den enda beröring
jag kräver
är att du finns där intill

att somna en stund
i din kupade hand
är det enda
i världen jag vill

- Sanne Nilsson Lindberg

Hur du än är, och vem du än är, så var aldrig någon annan.
Våga vara dej själv, våga stå för din egen vilja och våga säga nej.
Vad folk än säger så är de dom som vågar säga nej och stå för sin
egen vilja som kommer längst i livet.
Man behöver inte vara cool för att man tar sig några bloss, för att man
vågar dricka sprit eller ta en snus, utan var bara dej själv och
glöm aldrig bort att DU är speciell för den du är!
Josefin
 
Flickan är förvirrad
På grund av det hon inte kan förstå

Hon ser sin kropp ligga på marken
Med blod i ansiktet

Gråten sitter nu i halsen
Hon har dansat den sista dansen

Hon hör att döden ropar på henne
Hon tittar upp och ser

Han sträcker ut sin hand
Och hon börjar be

Att tiden tillbaka ska vridas
Så att hon kan göra sitt misstag ogjort

När hon satte sig på moppen och körde för fort
Med alkoholen fortfarande i kroppens blod
Martin Nygårds
 
Jag ska sälja min själv till självaste Djävulen
Fast jag väntar nog med det ett tag
Djävulen är nämligen på lunchrast
Och kommer inte tillbaka förrän Domedagen

Varför, frågar du mig
Men det är ju självklart
Det som ska ske står skrivet i mitt blod
Eller åtminstone i ett litet skrubbsår vid knät

Han kommer ändå aldrig acceptera mitt bud
Det är för dåligt, för lågt
Om inte ens han vill ha mig
Varför skulle du då vilja se mig?

Ändå kommer du till mig
Ger mig plåster på blodet
Pussar mig på skrubbsåret
Sparkar Djävulen mellan benen
Fredrik
 
En fångad vildhunds sista natt
Jag sitter i min bur
Ser ut över vitklädda slätter
Jag hör dom andra yla långt i fjärran nätter
Jag väntar på att få komma ut
Att allt detta får ett slut
Ylanden hörs nu överallt
Hjälp mig någon det är kallt
Nu kommer jag inte yla mer
Mina nätter blir inga fler
Nu jag äntligen till vila går
Av mitt liv finns inga spår

//Ellen Örjes
 
 

om hur jag lyckades överleva.


Jag minns den kvällen då allt var kaos.

Alla var över allt, de sprang runt mig

och jag stod alldeles stilla och tittade på varenda en av dem.

Insåg att, det här är inte vad jag vill vara med om.

Jag vill inte leva för att få uppleva detta en gång om året.

Gick planlöst omkring, letade efter ingenting.

Letade efter någon som inte var som dem.

Letade efter någon att kanske byta några vettiga ord med.

Diskutera hur livet ser ut, hur det borde se ut

En röst bakom mig som säger

"Vad gör du här? Borde du inte vara på en klubb med de fina kidsen?

Där du får vara dig. Dokumenterar du bara hur dumma i huvudet alla kan vara?

Finns det inget bättre du kan göra en fredagskväll?

Du hör inte hemma här. I kväll är du min räddning."

Vi bytte ord, blickar och känslor.

Eller nej, vi delade dem.

För vi var som en den kvällen.

Det var vi, som satt helt stilla,

medan det strömmade förbi fulla kids som skrek saker,

viskade saker.

Vi var inte där, vi var i vår värld. Där bara vi existerade.

Vi skrattade åt de andra som inte förstod sig på vårt slag.

Vi drömde om något bättre, någon annan stans.

Ibland tänker jag på det.

Minns att det var en fin kväll.

Tänker på att jag behövde inte mer än en jämlike.

Att vi var fina den kvällen.

Det enda som betydde något var att han förstod mig.



Lisa Lundquist

 



 

 

 




 

 

 

 
Varför UNF?
I UNF kan du påverka samhället. Vi är mer än 7.000 medlemmar i 125 föreningar och finns över hela landet. Alla som är mellan 13 och 25 år får vara med i UNF, oavsett vilken religion du har eller vilket parti du röstar på.
Community
Nu har UNF ett nytt community!  www.dusten.se   
 
Gammelgårdsvägen 38, Box: 12825, 112 97 Stockholm | Telefon: 08-672 60 60, Fax: 08-672 60 01 E-post: info@unf.se