Att få leva, inte bara överleva 

Efter många år där alkohol och droger påverkat livet hittade Anette Karlsson ett sammanhang där hon kunde börja om. I dag är hon med och driver Movendis kamratstöd i Sävsjö, med en stark vilja att finnas där för andra människor som behöver stöd, gemenskap och någon som står kvar. 

När Anette Karlsson först kom i kontakt med Movendi hade hon precis varit i behandling för sitt beroende och försökte hitta något som kunde hjälpa henne vidare. 

Jag såg föreningslokalen och tänkte att där kanske jag kan vara.

Kamratstöd är Movendis gemenskap för de som har erfarenhet av eget eller andras beroende av alkohol eller andra droger. Oftast har de personer som driver kamratstöd en egen bakgrund av beroende eller som anhörig. Här finns nya sociala nätverk, mötesplatser, roliga aktiviteter och möjlighet att träffa andra med liknande erfarenheter. 

Anette gick på årsmötet, kom med i styrelsen och startade, tillsammans med andra engagerade, upp en ny kamratstödsverksamhet i Sävsjö. Gruppen träffas på tisdagar och har bland annat ordnat jul- och påskluncher. 

– Vi har inte riktigt vetat vad vi ska göra ibland. Men nu börjar vi ändå bli som en kärna, säger hon. 

Att våga prata om det som varit svårt

Det som fastnade hos Anette tidigt var människorna hon mötte genom verksamheten. Människor som stöttar varandra, delar erfarenheter och försöker hjälpa andra människor vidare. Hon beskriver en gemenskap med mycket värme och ödmjukhet, där människor vågar prata öppet om livet och om det som varit svårt. 

– Så många fantastiska människor som bara gör sitt bästa för att hjälpa andra människor. Att få leva, inte bara överleva. 

Samtidigt har engagemanget i kamratstödet gett henne nya perspektiv och en känsla av att fortsätta utvecklas tillsammans med andra. 

– Plötsligt lär jag mig jättemycket hela tiden. Av mig själv och andra. Jag får höra nya saker varje gång. Så jag är verkligen en stolt medlem. 

Ett liv kantat av beroende

För Anette har gemenskapen blivit livsviktig. Hon berättar att hon nästan inte kände någon när hon kom till Sävsjö och hur viktigt det varit att hitta människor att dela vardagen med och ett sammanhang där hon känner sig både välkommen och behövd. 

Anette har levt ett liv där alkohol och andra droger alltid funnits nära. Hon växte upp med en pappa som var alkoholist och en mamma som använde droger. Senare hamnade hon själv i ett beroende som hon kämpat i många år för att försöka ta sig ur. Hon har tidigare varit drogfri under längre perioder men fallit tillbaka igen. Den här gången beskriver hon det som annorlunda. 

– Den här gången vet jag exakt vad jag ska göra för att inte trilla. Den här gången är jag verkligen beredd att stå kvar. Jag är beredd att finnas här och jag tycker det är viktigt att vara en person som står kvar.  

För henne handlar nykterheten inte längre bara om att själv hålla sig drogfri, utan också om att kunna finnas där för andra människor som fortfarande kämpar. 

– Du behöver inte knarka ihjäl dig eller supa ihjäl dig. Jag har varit aktiv innan i att försöka stötta och hjälpa folk. Men det här känns tryggare för här finns det en organisation bakom. 

Jag måste finnas kvar

Relationen till dottern har varit en stark drivkraft genom åren av beroende och kampen för nykterhet. Anettes dotter var familjehemsplacerad under stora delar av uppväxten, men i dag har de en fin kontakt och bor nära varandra. 

– Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag måste finnas kvar. För hon kommer behöva mig en dag. Det känns väldigt fint att jag kan finnas till för henne nu. 

Samtidigt har engagemanget för andra människor vuxit sig starkare. Människor som fortfarande lever nära beroende, i ensamhet eller med känslan av att ingen längre tror på dem. 

– Om jag kan ha kommit dit jag är idag kan de också göra det. Om det finns något jag kan säga som hjälper en person att hålla sig drogfri, då har jag gjort något viktigt. 

Hon försöker bjuda in människor till verksamheten och till gemenskapen runt omkring. 

– Jag säger hela tiden att dörren står öppen. 

Stannar jag i den här rörelsen, kan jag alltid vara trygg

För henne handlar kamratstödet om att människor ska få känna sig trygga, välkomna och delaktiga. Att det finns platser där man får komma som man är, utan att behöva skämmas eller förklara sig. 

Tidigare försökte Anette hjälpa människor på egen hand. I dag beskriver hon hur tryggheten i rörelsen och gemenskapen runt omkring gör skillnad, både för henne själv och för människorna hon möter. 

– Stannar jag i den här rörelsen, kan jag alltid vara trygg.